Den filmen har vi kollat på i svenskan i skolan. För er som har sett den så vet ni hur otroligt sorglig den är. Och för er andra så kan jag berätta att den handlar om Auswich. Och det är en tysk familj som flyttar dit för att pappan ska hjälpa till att driva koncentrationslägret. Men hans 8 åriga son går över dit som det ligger, för han förstår inte att det är farligt och att han har det dåligt där. Och så blir han vän med en liten kille i samma ålder som han och dom träffas och sitter på varsinn sida av stängslet och pratar varje dag. Men en dag så gräver Brüno (den tyska ungen) under stämgslet med en spade. För han ska hjälpa sin nya judiska vän att hitta sin pappa. Och han tar på sig sånna kläder som dom har och döljer håret på huvudet med en mössa. Så därför tror ju soldaterna där att han är en jude. Så han gasas ihjäl med massa andra. Fast föräldrarna och storasystern märker att han är borta och kommer på vart han har gått. Och dom springer som fan. Men hinner inte fram i tid. För när pappan kollar i den baracken som han vet att han har skickats till så ser han att den är helt tom. Och då springer han dit dom gasade ihjäl dom. Men då är det redan för sent. Och filmen slutar med att man ser hur mamman sitter och skriker och gråter.
Den var verkligen jättesorglig. Och det var till och med några i klassen som grät. Men jag förstår dom, för både jag och många andra personer hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Men i slutet blev mest arg, på hans jävla pappa. För han grät ju också. Men jag tänkte att det är rätt åt honom, för han ville ju gasa ihjäl judarna, så visst fine, då kan han få känna hur det känns själv. Men mamman ville inte att judarna heller skulle dö. Så därför var det så sjukt synd om henne.
Men jag tyckte att filmen var bra. Så ni borde se den om ni inte har sett den. Fast nu har jag ju berättat hela slutet och allt, men det blir nog spännande ändå
